Foto Gerda Söderlund, Leksands lokalhistoriska arkiv, Alviks byarkiv & Foto Orsa bildarkiv

Vallpigan kunde vara en farmor eller mormor, en mamma eller en dotter. Det finns berättelser om vallpigor som var väldigt unga, kanske bara 8 år, och som själva fick valla djuren i skogen. Vallpigor kunde också vara unga ogifta kvinnor som åtog sig att sköta flera gårdars djur och mjölkhantering.

För en del innebar flytten till fäboden ett skönt avbrott från vardagen på gården och en härlig gemenskap med de andra på fäboden. Andra tyckte att det var ensamt att vara så långt hemifrån och att arbetet var hårt och slitsamt

Så här beskriver Land Alice Gustafsson, Skallskogs fäbodar utanför Leksand, hur en dag på fäboden kan se ut:

Dagen startar kl 05.30 

• Fylla vatten i pannmurar. Tända eldar för varmvatten till disk.
• Mocka, utfodra, mjölka, ge kalvarna mjölk, släppa ut korna, mocka och strö
• Fylla foder och vatten
• Diska, plocka in disken
• Separera mjölken
• I mån av tillgång till mjölk/grädde – göra smör, ost och messmör. Korna mjölkas morgon och kväll.
• Fylla vedkorgarna, ordna och städa upp, förbered för nästa dag. Dagen avslutas kl 21.00 då korna släpps in för natten.

”..Strukturen finns men ingen dag är den andra lik! Jag lever min livsdröm och får uppleva min barndoms fäbod. Följer korna på skogen. Sitter på stuggukvisten. Känner lugnet och hör ljudet från koskällan. På mina förfäders stig följer jag min dröm.” Hämtad ur boken Mina förfäders stigar av Land Alice Gustafsson, utgiven 2018 Vägskäl produktion, Leksands kulturhus.