Djuren
Djuren på fäboden var kor, får och getter. Djur som betar och som man kan mjölka. Korna kunde ha namn som Krusa, Stjärna, Rosa, Majros, Nättros, Gullstjärna, Rosalin, Danelin, Fagerlin, Dua, Lycka. Den pålitligaste kon fick ha koskällan runt halsen. Hon kallades för skällkon. Ljudet från skällan gjorde att de andra korna följde efter och att vallpigan kunde höra var korna var någonstans i skogen.
Vad åt då djuren i skogen? Kanske gick de och mumsade på gulmåra, kvickrot, klöver, tjärblomster, ögontröst, daggkåpa, groblad, ängsklocka och timotej. I skogarna finns många arter av gräs och örter.
Getter är små och kvicka och tar sig fram lätt i olika terräng. I dag kan man använda getter i skogsbruket för att röja sly – de äter nämligen allt. Man hade olika sätt att ropa på de olika djuren.
Karin Edvardsson Johansson föddes 1909 i Transtrand. Karin lärde sig kula redan i 5-årsåldern av sin mor och andra äldre kvinnor som jobbade på fäboden. Inspelningen är gjord 1954 av Matts Arnberg på Sveriges radio och finns på Svenskt Visarkiv och på skivan ”Lockrop och vallåtar”, Caprice (CAP21483). Publiceras med benäget tillstånd från Caprice Records
Richard Persson föddes 1902 i Medle, Västerbotten. Inspelningen gjordes av Bengt Martinsson 1972. Om ”Stamp ätt hästa” berättar Richard Persson att man gick hand i hand med barnet och stampade i takt med ramsan, först långsamt, sedan allt snabbare.
Finns på Svenskt Visarkiv och på skivan ”Vaggsånger och ramsor”, Caprice (CAP21477)
Publiceras med benäget tillstånd från Caprice Records
geittrom= getterna
peller ätt = komma efter
farom= fåren
