Musik & dans
Livet på fäboden innebar hårt arbete och inte så mycket ledighet. Det hände ibland att det kom folk och hälsade på och då blev det fest och dans.
Fiolen var ett populärt instrument. Spelmannen stod för musiken vid danser, bröllop och andra högtider. Fanns det inte spelmän eller fioler till dansen så kunde de lika bra spela polskor på kohorn eller sjunga dem, alltså tralla.
Även när vissa arbeten skulle utföras så kunde det behövas musik. Eller när man skulle gå långt behövdes gånglåtar och marscher för att vandringen skulle gå lättare. Som till exempel när Carl XIV Johans sarkofag (sten-kista) skulle transporteras från Älvdalen ner till Stockholm. Sarkofagen drogs av 110 dalkarlar den kalla vintern 1856 och ovanpå kistan satt spelmannen Gyris Anders och spelade.
Instrumenten som vi spelar på kallas för viola d’amore. Det är en altfiol med fem spelsträngar och fyra resonanssträngar. Fiolbyggaren Tommy Johansson, Äppelbo, har byggt våra instrument. I stället för vanliga fiolsnäckor så har han gjort drakhuvuden.
Man dansade oftast danser som schottis, vals och polska. Om du sett vår föreställning har du kanske varit med och dansat fäboddisco!
Mungigan är ett instrument som har funnits i hela Europa ända sedan medeltiden. Numera brukar den finnas i de flesta musikaffärer och den är ganska enkel att lära sig spela på.
Cittran blev omtyckt under 1800-talet och användes mest för att ackompanjera sång. Den har många strängar så den tar lång tid att stämma.
Det finns många olika äldre varianter av träflöjter. En av dem är spilåpipan.
På våren då sälgträdet savar kan man tillverka sälgflöjten. Den är ½ meter lång, och man kan bara spela på den då sälgen savar och släpper sin bark. Efter några dagar torkar träet och flöjten blir då ospelbar. I dag tillverkas sälgflöjten av plaströr och kan spelas på året om.
Jean-Pierre Yvert, som bor i Gagnef, både bygger och spelar sälgflöjt. Så här låter sälgflöjten.